Forskaren Annika Gunnarsson har studerat Alfons bildvärld ur ett konstvetenskapligt perspektiv. I sin doktorsavhandling analyserar hon böckerna utifrån fyra teman: känslodramatik, relationer, lek och fantasi.
– Lek är kanske det tydligaste temat, men det är inte bara en lek med konventioner – det är också lek med språk, med bildsymbolik; lek på flera olika plan, säger Annika Gunnarsson.
Relationer – synliga och osynliga – spelar också en viktig roll i Alfonsböckerna.
– I berättelserna kan man växla mellan roller. Det är inte så entydigt att man är vuxen när man är vuxen, och barn när man är barn.
Just relationerna blev författaren själv, Gunilla Bergström, särskilt glad över att de uppmärksammades i avhandlingen.
– Att det finns mycket i böckerna som inte finns. Det outtalade. Jag har alltid velat, rent ut sagt, rita själen.
Hon beskriver en stor arbetsglädje i skapandet av Alfonsböckerna, även när det är motigt.
– Ofta är det ett ämne jag är besatt av, att vara rädd till exempel. Och då vill jag – jag tror faktiskt det är en väldigt egoistisk sak – komma underfund med: vad är rädsla? Eller, hur går det över?
– Efteråt kan man säga: Åh, det var ju en väldigt pedagogisk sak om rädslan! Men det har inte jag tänkt, utan det är mer entusiasm, tror jag.
Se samtalet mellan Gunilla Bergström, Annika Gunnarsson och Karin Helander, föreståndare för Centrum för barnkulturforskning